Livet med en Alaskan malamute

060606 föddes världens mest otroliga hund. Då föddes min hund. Då föddes Arctic trails Xembla. Björn som inte ens ville ha hund charmades av den lilla tjockisen som sprang runt ute på Tjörn. Efter det va vi fast. Drag och utställningsintresset hade börjat komma. Vi gick på utställningar å vann t.om en. Att Diesel senare skulle komma var väl inte helt otippat. Jag va fast bestämd om att jag vill vara med från början denna gången. 7 helt otroliga valpar fick bo hos oss under 8veckor. När uppfödaren frågade vilken vi skulle behålla kunde jag inte bestämma mig. De spelade ingenroll vem som stannade kvar. Jag grät i flera dagarn när dom åkte en efter en.

Diesel blev det som fick stanna...

Inte långt efter det kom Tuva. Hon var lite planerad men när jag såg henne visste jag att hon skulle bli min.

Xembla och Tuva träffas för första gången

Det går inte en dag som jag inte tänker på dom. Det går inte en dag jag inte gråter över mina hundar.

28Maj 08 så separerade jag och Björn. Det kom inte helt oväntat även om alla andra blev chockade. Problemet blev nu hundarna. Skulle jag att med alla tre och ha i en lägenhet när dom va uppväxta med en hundgår på 300kvm och massa skog dom kunde springa i? Det tog imot men jag visste att det inte var rätt. Att inte vara självisk är ibland förbannat svårt!

Detta är dom sista korten som är tagna på hundarna tillsammans. Jag har inte tittat på dom sen dom blev tagna. Jag har faktiskt inte klarat av det. Tanken på att jag aldrig någonsin kommer ha alla tre igen gör fruktasvärt ont. Jag vill inte ha någon annan hund. Jag vill bara ha mina tre. Xembla kanske kommer hem igen. Henns fodervärdar ska skilja sig så vi får se. Diesel bor hos Björn och han släpper honom aldrig. Även om han på papper är min så skulle jag aldrig ta tillbaka honom. Även om jag tänkt så många gånger "Nä nu åker jag och hämtar honom" Så vet jag att det är inte rätt mot nån. Men gudarna ska veta att det är jobbig. Många säger "Men Emilie, det är bara hundar" För mig var det mitt liv. Hela mitt liv kretsade runt dessa tre underbara hundar. Ibland undrar jag om det nångång kommer sluta göra ont?

Jag undrar om jag nångång kommer förlåta mig själv.....

Efter som Frida inte verkar ge sig angående att jag skaffar en blogg så fick jag helt enkelt ge upp. Hon kan verkligen vara envis när hon lägger den sidan till!! Men wow va lycklig jag blir om hon överaskar mig med att säga "Emilie, jag har fixat två biljetter till ZZ TOP i karlstad åt oss"

Den senaste tiden har jag börjat sakna dragträningen mer och mer. Tidigare hade jag ju tre malamuter men när jag och Björn separerade så kunde jag inte ha alla tre i en lägenhet. Hade dom varit uppväxta i en så hade det varit en annan sak men ta tre hundar som är vana vid en hundgård på 300kvm och sätta i en två kändes inte rätt. Diesel fick bo kvar hos husse. Känns bra att Björn har honom för jag kan låna honom när jag vill och han mår toppen. Xembla bor hos en fodervärd nu och lever livet med hennes alaskahusky kompis Shiro. Emil tränar viltspår med henne och det har gått riktigt bra. Tuva bor hos mig. Finns dagar man gråter ihjäl sig för att man inte har sina hundar men dom mår bra och bor inte långt borta så.

I November ska jag åka till Slovakien och träna Tuva en månad med en kompis som tränar och tävlar mycke i drag med sina malamuter. Längtar ihjäl mig!! Ska bli sjukt kul faktiskt.

Magua Diesels bror kom på besök en helg från Skåne, jätte kul att Emma och Christian tog sig tid att komma upp. Magua ställdes på My dog för första gången. Vem vet, inte omöjligt att han dyker upp på utställningar i fortsättningen. Jag har planerat att ställa Tuva och Diesel i evigheter men de har varit löp och pälslösa hundar här. Nu satsar vi på Larv.

Tänker övertala Frida att åka ner till malmö med mig och kolla på hundutställning till helgen. Hon vet bara inte om de än. Just nu håller jag på att kika på lite olika brukshundklubbar för att se vart de passar att gå kurs med Tuva. Super sugen på kurs!! Vilken det blir får vi se men Uddevalla är en jag är intresserad av.

Nej nu är de dags att sova! Nattinatt